Tung måndag.

Så var det första dagen på min distansvecka, denna inleddes med ett psykbryt (milt sagt) och jag kan bara hoppas det blir bättre…

Det är ingen hemlighet att jag har haft det körigt i mitt liv tidigare, en efterdyning av detta är förekomsten av skulder. Sedan ett par år tillbaka har jag betalat på dessa så gott jag har kunnat, men då jag jobbat på timmar har det varit mer än nådigt knapert.
Nu bär jag äntligen har ett heltidsjobb och tänkte att det nu kommer ordna upp sig, nu kan jag ju dela upp det och betala varje månad och vara klar inom ett år.
Lyckan var kortvarig, jag har aldrig i mitt sketna liv stött på så otrevliga människor! Trots avbetalningar har ärenden gått vidare till kronofogden och inget inkassobolag ser att det finns andra utan förutsätter att jag har min lön, hela alltså, räknat innan skatt med andra ord. Nu fick jag veta att ett bolag jag snart betalat klart till har en annan filial i sverige som skickat mitt ärende till kfm. Det vill säga samma bolag, för de kan inte se i sin databas om jag har skulder till det andra kontoret!!
Så talade jag med rätt bolag efter många omkopplingar och morrhoppan där förklarade hånfullt att jag som bäst fick dela upp betalningen på två, så skulle de kunna tänka sig att stoppa ärendet hos kfm. Vad gör man? Jo jag betalar såklart, för jag väntade pengar från FK.
Men ärendet hos kfm avslutas först när de ser betalningen, vilket blir om flera dagar enligt @)&”")(;: på andra änden.
Så ringde jag kfm för att se om de kunde bromsa sin del, men de kunde de inte. Bara att vänta då…
Otrevliga förbannade fruntimmer!!
I och med pengabrist så ringde jag FK för att se om mina pengar därifrån var på gång, men icke, blir inga pengar därifrån. Kvinnan var i och för sig trevlig, det är ju alltid något…
Men så fick sambon brev från dem där han ska fylla i även mina uppgifter för enligt dem har jag ju full lön och inga utgifter så jag ska stå och hjälpa till med betalningen för hans barn!!
Sänka standarden ytterligare för mina egna för att hans barn som bor med två skuldlösa heltidsarbetande vuxna och får allt de pekar på för att de har råd.
Känns så otroligt fel!
Tänk om alla instanser kunde godta varandra? Se på inkomster och utgifter som de faktiskt är…
Man ska inte känna att det är enklare att gå på soc än att arbeta. Man ska inte må sämre psykiskt när man jobbar och gör rätt för sig.
Man ska inte ha det sämre när man älskar någon och vill bo ihop.
Det är något som är så ofantligt fel i hur det (miss)sköts.

Jag kan inte med ord beskriva hur lättad jag kommer vara när allt detta är över…

Blessed Be.

Kalas med inslag av hö och häst.

Kan man andas ut nu månntro?
Idag har vi haft ett riktigt häftigt kalas. På dotterns ridskola. En jackpot minst sagt. Både dottern och hennes vänner är härligt sockerstinna och glada nu.
De fick hjälpa till att borsta, sadla och tränsa hästarna innan. Sedan fick de rida själva, trava bitvis (jippie för tjockismamman!) och vi bara gick/joggade bredvid.
Denna planering blev jag sannerligen nöjd med. Även om det kändes som lite mycket där en stund, haha.
Vilka historier man får höra när barnen sätter igång alltså!
Bäst var nog ändå när en av tjejerna säger, helt ut ur det blå, ”vi har en thailändare hemma!”
Ja vad svarar man på det? Haha!
”Vad trevligt, vad har ni den till?”

Studievecka nästa vecka, ska bli skönt att slippa stressa i morgontrafiken med alla andra puckon. För ärligt talat, man blir lite puckad i köerna där, jädrans tur vi inte bor i Stockholm alltså, då hade jag nog kreverat.
Ska jag någonsin flytta så blir det längre ut på landet. Billigare priser på husen och mysigare natur. Fattas bara ett par tallar så skulle man känna sig som hemma, haha!

Nej, dags att vara lite social med wordfeud-vännerna tror jag.

Blessed Be.

Dagis.

Jag fick igår se räkningen för dagis, nu är det ju uppdaterat att jag jobbar och jippie vilken räkning!
Förut betalade jag 735kr, nu blir det 1750kr. En ökning på över 100%!
Kanske någon mer än jag som ser det absurda i det?
Mitt allra största bryderi består i att de kommer använda platserna avsevärt mindre nu och även om jag har jobb så har jag inte råd att betala de summorna. ”Tyvärr älskade barn, eftersom ni går på dagis/fritids så får ni inga kläder den här månaden heller…”

Hur gamla ska de vara för att bli ”nyckelbarn”? Gossen är för liten, men dottern då? 8 år nu. Jag hade nyckel när jag var 8… Ska nog börja prova med henne, skulle trots allt vara skönt att slippa dagisfröknarna, tror det är det bittraste yrket i Sverige, näst efter att jobba på socialförvaltningen såklart.

Tummen ner för dagis/fritids!

Blessed Be.

Söndag.

Så var denna vecka också till ända…
Måndag imorgon, för att påpeka det uppenbara, och nya tag gäller.
Det blir bara halvdag imorgon för mig dock, en läkartid står på schemat. Blir spännande att se vad han säger…

Dottern har fixat helgen alldeles ypperligt. Förra helgen var hon trött och lite konstig, men nu har det inte märkts något alls.
För att uppdatera så har hon fått diagnosen barn-epilepsi. Efter tredje anfallet för två helger sedan har hon nu fått medicin som hon tar två gånger om dagen. Förra helgen började hon med en halv tablett åt gången, nu har vi ökat till en hel. Om två veckor har vi ökat färdigt och hon ska då ta två åt gången, tur de är små de där små pillren.
Jag känner dock själv att jag slappnat av på ett helt annat sätt nu, att jag sover lite bättre, även om jag inte sover bra men man ska inte begära för mycket.
Nu väntar vi bara på tid till hjärnröntgen så jag kan få svart på vitt att det inte är en tumör som orsakat detta utan en halt vanlig sänkt kramptröskel.
Hönsmamma som man är.

Nej, nu blir det att fixa klart hennes paket, måla lite på ett ut-och-in vänt julklappspapper. Man tager vad man haver. Haha!
För imorgon fyller hon 8 år!
Underligt att barnen blir äldre när en annan inte blir ett år äldre än 25, haha!

Blessed Be.

Fördelen med helg.

Fördelen med att ha helg är frukostarna. Te och smörgås med ägg och kaviar.
Man får inte sovmorgon när man har min son och att vila upp sig vet ju alla småbarnsföräldrar är ren lögn.

Jag ser framför mig i ett rosaaktigt skimmer när de är så gamla att de inte gör annat än sover och äter.
Visst är det större bekymmer med äldre, men får man sova och dessutom kan lämna dem själva för att åka och träna – ja då känns det som jag kan ta det faktiskt.

Blessed Be.